from my dairy- about life
ur min dagbok 5 januari 2010
klockan 18.30 - davos, schweiz
när jag var liten fick vi små vättar av mina kusiners mamma.
det var som små stenar på en stor sten med målade ögon.
de kunde ha en liten skylt i handen- och en gång stod det.
"livet är det som pågår medan du håller på med annat"
jag kommer i håg att de vuxna pratade om att det var så det var.
men jag förstod liksom aldrig vad de menade?
vi lever väl livet hela tiden?
på nått vis sitter det där kvar hos mig, och jag tänker på det lite då och då.
att det är viktigt att ta vara på varje stund.
att hela tiden göra något som man känner är värdefullt,
har en mening eller ett mål.
värdefullt kan vara att ta ett "skitjobb", jobba som en tok,
för att sedan kunna göra en resa.
då har det hela en mening, man har ett mål
och man vinner något värdefullt i slutänden,
även om själva jobbet innan resan var en plåga.
man får liksom inte bara göra nått för att göra det och fastna där.
många kanske får ett bra jobb, en bra lön och så snurrar karusellen i gång.
man bara kör. man tröttnar. men kör. man vill kanske göra nått annat.
men vågar inte.
vågar inte bryta upp från det man gör.
för vad händer då?
ångar jag mig?
kanske får jag aldrig ett bra jobb igen?
kanske kommer jag inte tjäna några pengar alls?
i en sån situation tycker jag meningen passar in.
att livet är det som faktiskt rullar på medan man gör annat,
som man inte själv klassar som att leva livet.
jag drev eget företag ett tag,
jobbade 100 % på ett reklam/film bolag och körde på för fulla muggar.
tjänade bra med pengar, köpte lägenheten, fick en vardag.
tyckte jobbet var roligt och livet var toppen.
men efter åtta månader började jag fundera?
vill jag redan göra det här? jag är tjugo år och jobbar som om jag vore 30?
jag vill ju se mer av världen, lära mig av fler kulturer, lära mig språk,
prova på nya utmaningar och göra sånt jag inte kanske kommer kunna göra när jag är 30.
så jag stannade upp.
sa upp mig på jobbet.
avslutade gd live.
la ner företaget.
och åkte till mexico.
sökte till en skola i usa.
sommarjobbade och stack.
började om helt enkelt. och det ångar jag inte idag.
sen kom jag hem. sommarjobbade och flyttade till schweiz.
här har jag nära till europa, utvecklas på många andra vis.
får i lugn och ro tänka på vad nästa steg ska bli.
vilken kurs jag egentligen vill läsa? vilket jobb jag vill ha i slutändan?
MEN det jag ville komma till är att jag nu funderar över om jag är inne i det där,
livet är det på pågår medan man håller på med annat.
jag kan känna att jag är i tomma intet och inte får nått gjort.
och att livet bara rullar på.
men samtidigt när jag berättar allt jag gjort för någon och sen säger att jag är 22 år,
fattar folk ingenting.
jag körde på för fulla muggar efter gymnasiet och den där "sabbats tiden"
man kan ta efter studenten och fundera vad man vill.
den tar jag nu.
OK, bra.
men jag kan ändå inte sluta fundera?
hoppas jag kommer på det snart..
love
lovisa
klockan 18.30 - davos, schweiz
när jag var liten fick vi små vättar av mina kusiners mamma.
det var som små stenar på en stor sten med målade ögon.
de kunde ha en liten skylt i handen- och en gång stod det.
"livet är det som pågår medan du håller på med annat"
jag kommer i håg att de vuxna pratade om att det var så det var.
men jag förstod liksom aldrig vad de menade?
vi lever väl livet hela tiden?
på nått vis sitter det där kvar hos mig, och jag tänker på det lite då och då.
att det är viktigt att ta vara på varje stund.
att hela tiden göra något som man känner är värdefullt,
har en mening eller ett mål.
värdefullt kan vara att ta ett "skitjobb", jobba som en tok,
för att sedan kunna göra en resa.
då har det hela en mening, man har ett mål
och man vinner något värdefullt i slutänden,
även om själva jobbet innan resan var en plåga.
man får liksom inte bara göra nått för att göra det och fastna där.
många kanske får ett bra jobb, en bra lön och så snurrar karusellen i gång.
man bara kör. man tröttnar. men kör. man vill kanske göra nått annat.
men vågar inte.
vågar inte bryta upp från det man gör.
för vad händer då?
ångar jag mig?
kanske får jag aldrig ett bra jobb igen?
kanske kommer jag inte tjäna några pengar alls?
i en sån situation tycker jag meningen passar in.
att livet är det som faktiskt rullar på medan man gör annat,
som man inte själv klassar som att leva livet.
jag drev eget företag ett tag,
jobbade 100 % på ett reklam/film bolag och körde på för fulla muggar.
tjänade bra med pengar, köpte lägenheten, fick en vardag.
tyckte jobbet var roligt och livet var toppen.
men efter åtta månader började jag fundera?
vill jag redan göra det här? jag är tjugo år och jobbar som om jag vore 30?
jag vill ju se mer av världen, lära mig av fler kulturer, lära mig språk,
prova på nya utmaningar och göra sånt jag inte kanske kommer kunna göra när jag är 30.
så jag stannade upp.
sa upp mig på jobbet.
avslutade gd live.
la ner företaget.
och åkte till mexico.
sökte till en skola i usa.
sommarjobbade och stack.
började om helt enkelt. och det ångar jag inte idag.
sen kom jag hem. sommarjobbade och flyttade till schweiz.
här har jag nära till europa, utvecklas på många andra vis.
får i lugn och ro tänka på vad nästa steg ska bli.
vilken kurs jag egentligen vill läsa? vilket jobb jag vill ha i slutändan?
MEN det jag ville komma till är att jag nu funderar över om jag är inne i det där,
livet är det på pågår medan man håller på med annat.
jag kan känna att jag är i tomma intet och inte får nått gjort.
och att livet bara rullar på.
men samtidigt när jag berättar allt jag gjort för någon och sen säger att jag är 22 år,
fattar folk ingenting.
jag körde på för fulla muggar efter gymnasiet och den där "sabbats tiden"
man kan ta efter studenten och fundera vad man vill.
den tar jag nu.
OK, bra.
men jag kan ändå inte sluta fundera?
hoppas jag kommer på det snart..
love
lovisa
00:34:53
Sanna Magnusson
Så sant så sant, jag hoppas att du kommer fram till vad du vill göra, men vill bara säga att alla är i en situaion som denna någon gång. Jag jobbar på ett konsultföretag i dag och har äntligen hittat rätt. Men det tog det. Lycka till! //Sanna
Lina
håller med dig! kännt lika med mitt jobb som egentligen inte ger mig nått alls. men det det kanske e så att man ska veta vad man vill först innan man e beredd att släppa det man har.
lovisa
tack för era tankar och att ni delar med er :) lycka till med vad än ni gör! kram
Trackback
